Ramses II

Ramses II den store föddes omkring 1314 f.Kr., och dog 1224 f.Kr. Han blev farao från 1290 f.K. och förblev så till sin död, han blev alltså farao vid 24 års ålder, regerade i 64 år och blev 90 år. Aktansvärt vid en tid då medellivslängden knappt torde ha överträtt trettiårsåldern för den egyptiska befolkningen.

Ramses var den tredje regenten i den nittonde dynastin och son till Seti I och hans drottning Tuya.
Den mest ihågkomna av Ramses drottningar är Nefertari. Det sägs att han fick omkring 100 söner och något färre döttrar med omkring 200 fruar och konkubiner. Många av hans giftermål var "samarbeten" mellan hans kungarike och andra länder.

Ramses utförde militära expeditioner norrut, mot områden öster om Medelhavet, där nu Israel, Palestina, Libanon och Syrien ligger.

I slaget vid Qadesh 1286 f.Kr. stred han mot hettiternas kung Muwatallis. Ramses led ett svidande nederlag men genom lysande PR ( lögn ) lyckades han nedteckna sina strålande stridskonster och färdigheter. Detta kunde han göra då inga landavträdelser vid detta tillfälle gjordes. Under de följande tjugo åren lyckades inget av rikena besegra det andra så 1269 f.Kr. skrevs en överenskommelse under, vilket är det första bevarade fredsavtalet i historien.

Ramses II lät uppföra fler statyer och monument över sig än någon annan farao, mest välkänt är hans flyttade tempel i Abu Simbel i södra Egypten.

Han har ofta betraktas som den farao som förekommer i Torah/Gamla testamentet, som den som höll Moses och hans folk i fångenskap och sedan motvilligt släppte dem ur slaveriet.

Ramses II:s mumie upptäcktes 1881 i Deir el-Bahri och finns bevarad på Egyptiska museet i Kairo. Undersökningar som forskare har gjort visar på att Ramses var ca 172,5 cm lång och att han hade åderförkalkning.