Vasa prinsessorna

Sveriges landsfader, Gustav Vasa, torde väl vara ett välkänt namn i de svenska hushållen. De flesta av hans manliga ättlingar känner vi också till...till och med sonen Magnus Gustavsson Vasa som redan på 1500-talet ansågs vara en drucken idiot som skaffade många barn med många kvinnor utan att för den skull få legitima arvingar.
Gustav Vasas fem döttrar har väl gemene man inte hört så så mycket om. Man kanske minns "Vadstenabullret" från någon historie-lektion på mellanstadiet, men annars så är de ganska anonyma i historie-böckerna. Det är synd då de som individer är starka och oerhört intressanta. De blev av sin far uppmuntrade att i sina äktenskap verka för fädernelandets intressen och de förväntade att bli kompetenta och myndiga husmödrar. De fick bla lära sig arbetsledning, förvaltning och språk. De kunde tala svenska, tyska och Cecilia kunde även engelska. De fick lära sig dansa, musicera och rida. Allt som var lämpliga prinsesse-aktiviteter på 1500-talet.

Katarina Gustavsdotter Vasa som föddes 6 juni ( på faderns kröningsdag )1538 i Stockholm. Modern var Margareta Leijonhufvud, som blev mor till alla Gustavs döttrar. I oktober 1559 firade Katarina bröllop med greve Edzard av Ostfriesland. Katarina blev prisad för sina teologiska kunskaper och verkade för den Lutherska läran. Som änka gav hon ut meditationsöverläggningar. Denna "fromhet" hindrade henne inte från att hamna i konflikt med sin man och sin äldste son beträffande sina befogenheter. Hon vägrade bla att underställa sig sin son. Hon fick tio barn; Margareta 1560-88, Anna 1562-1621, Enno III 1563-1625( anfader till Victoria I av Storbritannien), Johan III av Rietberg 1566-1625, Christoffer 1569-1636, Edzard 1571-72, Elisabet 1572-73, Sofia 1574-1630, Carl Otto 1577-1603 och Maria 1582-1616. Efter makens död 1599 styrde Katarina delar av grevskapet enväldigt fram till sin död 1610.

Cecilia Gustavsdotter Vasa föddes den 6 november 1540. Vid 19 års ålder orsakade denna prinsessa skandal vid det sk Vadstenabullret. Cecilia syster Katarina höll bröllop då Cecilia helt uppenbarligen delat säng med brudgummens bror, Johan av Ostfriesland. En drabant berättade för hertig Erik att han sett herr Johan krypa in genom Cecilias fönster. Nästa natt höll man vakt. När man stormade in fann man den unge adelsmannen med hosorna nere vid fotknölarna. Johan greps och fick för detta tilltag nio månader i fängelse. Cecilia menade senare att pappa Gustav vid detta tillfälle slitit allt håret av henne och hertig Erik menade att kungen hade velat slå halsen sönder på halvsystern. 1564 blev det giftemål för Cecilia med markgreve Kristoffer II av Baden-Rodemachern. Prins Erik är på friarstråt till drottning Elisabeth I Tudor av England. Cecilia och make sänds till England för broderns sak. Under resan föds första sonen; Edvard Fortunatus. 1565-66 är paret i England för att förmå Elisabeth I att gifta sig med Erik samt att värva pirater som skall plundra danska, tyska och polska skepp. Elisabeth I verkade gilla paret då hon besökte dem nästan varje dag. De i sin tur gillade att leva i England men ådrog sig stora skulder pga ett liv i lyx. De kunde blivit ett riktigt kap för "Lyxfällan". Efter ett år tvingas de pga sina stora skulder att fly England. 1571 är de tillbaka i Sverige. Den nya kungen är nu Johan III, Cecilias helbror. En släkting i Europa har beslagtagit Cecilias hemgift så för att Cecilia med make skall kunna leva ståndsmässigt ges de förläningar i Lindesberg, Noraskog, Guldsmedshyttan, Skinnskatteberg, Fellingsbro och Arboga stad och kungsgård. Cecilia fick även två skepp av sin bror; Falken och Jägaren. I sju år bodde Cecilia vid sina förläningar. Hon fick fart på skog och mark samt ägnade mycket tid åt piratverksamhet på Östersjön. Då ryktet gjorde gällande att hon lyckats komma över 100 000 silverdaler blev Johan III orolig och lät arrestera henne för olagligt sjöröveri. Hon fritog sig och åter i Arboga påbörjade hon ett uppror mot brodern. De lyckades dock komma överens. 1575 kom bud att maken avlidit. Kort därpå konverterade Cecilia till makens katolska tro av såväl politiska som ekonomiska skäl. Cecilias plan var att få sonen Edvard Fortunatus som härskare till Baden (vilket han sm blev ). 1579 har Cecilia och spanske kungens sändebud i Sverige Francisco de Eraso kommit varandra så nära att Johan III förbjuder sändebudet att lämna Kungsholmen. Cecilia mutar sig dock in för satt träffa sin älskade. De blir dock påkomna. Hon hittades vid Benikts gränd och än idag vet man ej om hon lyckades att träffa de Eraso eller ej. Hon undkom bestraffning men hon tog nu sina fyra söner och flyttade till sina gods i Lothringen. I december 1579 föds Cecilias sista barn och enda dotter, Caritas (=Moderskärlek ). Sönerna gick i Jesuitskola i Rom och slogs för katolicismen. En politisk och historisk smutskastning påbörjades; man hävdade att hon drev horhus i Antwepen och att äldste sonen kom dit och drog henne därifrån 1590 varvid hon förlorade ännu mer hår och bröt en arm. Under följande decennier vistades Cecilia vid flera europeiska hov och hos påven. Överallt mottags hon med aktning. Hon levde ett liv med ständiga ekonomiska och vid ett tillfälle höll hon tom på att bli dödad av sina fodringsägare. Hon dog i Bryssel 1627 och hade då överlevt alla sina sex söner; Edvard Fortunatus 1565-1600, Kristoffer Gustav 1566-1609, Filipp 1567-1620, Karl 1569-1590, Bernhard 1570-71, Johan Karl 1572-99 samt dottern Caritas 1579-?

Anna Maria Gustavsdotter Vasa föddes 1545. Hon användes flera gånger som alliansprinsessa innan hon 1562, som som 17-åring blev gift med pfalzgreve Georg Johan I av Pfalz-Veldenz. Äktenskapet anses ha varit lyckligt och Anna skall ha varit makens rådgivare samt den som dämpade hans mer äventyrliga projekt. Hon var den som skötte äktenskapsförhandlingarna mellan brodern Karl IX och hans blivande drottning Maria av Pfalz. 1592 avled maken och efterlämnade stora skulder och en bitter tvist om arvet mellan hans söner. Anna blev regent i flera år tills territorierna kunde delas mellan sönerna. För att spara drog hon sig tillbaka i flera år och levde mycket enkelt och kunde på så sätt torftligt rädda situationen. Hon fick 11 barn; George Gustavus 1564-1634, Anna Margareta 1565-66, John Rupert 1566-1567, Anna Margareta 1571-1621, Ursula 1572-1635, Johanna Elisabet 1573-1601, Johan August 1575-1611, Louis Filip 1577-1601, Maria Anna 1579-79, Katarina Ursula 1582-95, Georg Johan 1586-1654. Sofia Gustavsdotter Vasa föddes 29 oktober ( min dotters födelsedag) 1547. Hon giftes bort med hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg till ett olyckligt äktenskap. Magnus var kusin till Sofias halvbror Erik XIV. De gifte sig på samma dag som Erik XIV äktade sin Karin Månsdotter, 4 juli 1568.
Paret fick ett underhållslän i Sverige av Johan III då maken inte kunde försörja sin fru i Tyskland. Magnus misshandlade dock Sofia både fysiskt och psykiskt. Hennes syskon försökte på olika sätt hjälpa sin syster.
Men efter tio år av misshandel av såväl fru som underlydande lämnade Magnus Sofia och blev sm utvisad från Sverige. De fick sex barn, men bara sonen Gustav nådde vuxen ålder. Sofia skämde bort sonen och behöll honom hemma på Ekolsund istället för att sända sonen till hovet. Gustav dog av ett vådaskott 1597. Sofia levde på Ekolsund till sin död 1611. Elisabeth Gustavsdotter Vasa föddes 1549. Hon ansågs vara en av europas mest "perfekta prinsessor" och var mycket musikalisk. Hon fick många giftemålsanbud. 1562, som trettonåring, trolovades hon med Kristoffer av Mecklenburg men bröllop dem emellan blev det inte förrän 1581 då Kristoffer hamnade i polsk fångenskap. 1592 avled maken och Elisabeth flyttade åter till Sverige. 1594 fick hon Norrköpingehus som förläning av Karl IX. Hon fick endast en dotter; Margareta Elisabet. 48 år gammal avled Elisabet och ligger begravd i Uppsala domkyrka.

Vem sa att det var bättre förr? Prinsessor användes som brickor i politiska spel och sändes ofta till främmande länder för att äkta en inte alltför sällan gammal gubbe som de förväntades skaffa en hel drös barn ( läs söner ) med samt främja fosterlandets intressen och allianser i såväl upplysta som mörka rum. Det är dock riktigt härligt att få ta del av de starka levnadsöden som Katarina & Cecilia Vasa, Elisabeth I Tudor för att inte glömma Märta Sture. I dagens Sverige får prinsessor gifta sig med ofrälse och av eget val.

För Sverige i tiden!

Petra