Familjen V

Här kommer bilder på två betydelsefull män i mitt liv.

Mannen till vänster var min farfar, Åke Andersson. Han dog tyvärr mycket tidigt efter tid av sjukdom. Jag var bara fem år gammal men minns att han alltid tog mig på promenader med sin svarta schäfer Gussie. Han var fd brandman och duktig gångare och världens snällaste.

Mannen till höger lärde jag känna mycket bättre. Morfar, Anders Bolderup Frandsen, fick jag ha kvar till 1995 då båda han och mormor gick bort med ett par månader emellan. Morfar var barsk på ytan men även han världens snällaste. Han kom till Sverige från Danmark under kriget och träffade min mormor som han sm fick tre barn med. Han avancerade till förman på Järnverket i Degerfors och hade en tid egen snickerifirma. Inte dåligt för en flykting utan vidare skolgång. Även morfar tog med mig och collien Jannice på skogspromenader då vi plockade kantareller i mängder. Inte för att någon av oss gillade kantareller men man skall ta tillvara det som kan tillvaratas. Efter att jag i 18-årsåldern var Au-Pair i California kom jag hem till Sverige och bodde då hos mormor och morfar då jag jobbade i Svartå som lärare. Jag blev ordentligt bortskämd då jag som nästan-vuxen bodde hemma hos mormor och morfar...Teet och den rostade smörgåsen var alltid klart då jag kom ned till frukost. Jag och katten fick alltid ostbågar att dela om jag var kvar i Värmland över helgen.